Vill du veta mer, kontakta oss
gärna så hjälper vi dig.
Kontaka oss

Definition av mögel
När man talar om mögel i byggnader menar man vanligen mikrosvampar och vissa bakterier. Dessa kan etablera sig på byggnadsmateria.

Bakterier och svampar är skilda typer av organismer. En gemensam egenskap är att de saknar klorofyll och därför inte kan tillverka sin egen näring, som växterna gör vid fotosyntesen.

Dessa mikroorganismer är beroende av annat organiskt material för näring och energi. Näring får de genom att bryta ner dött organiskt material. I naturen har de därför en viktig roll i kretsloppet.

Mikroorganismerna växer inte i luften utan på material, men frigörs till luften på olika sätt. Luften innehåller därför alltid en mängd mikroorganismer.

 

Luktsmitta
Luktsmitta innebär att ett material har bundit lukter från emissioner från annat mikrobiellt skadat material utan att materialet själv har möglat. På samma sätt som personer som bor i mögelhus luktar mögel på grund av kontaminering eller med andra ord hår och kläderna har tagit luktsmitta. Luktsmittan kan även bära gifter (toxiner) från en mikrobiell skada. Toxinerna är mycket stabila och kan påverka inomhusmiljön i åratal om smittat material inte byts ut.

 

Mikroorganismers näring
Mögel och bakterier avger sporer, toxiner samt ämnen i gasform som människor kan bli sjuka av.

Mikroorganismer behöver fukt, näring, syre och rätt temperatur för kunna livnära sig.

  • Fukt: Det krävs fukt för att mikroorganismer ska växa till men efter tillväxt överlever vissa arter länge utan fukt.
  • Organiskt material (näring): Trä, spån- och gipsskivor, asfaltboard, mineralull, sand, betong, linoleum, plast mm.
  • Syre: De flesta mikroorganismer kräver tillgång till syre (aeroba), men det finns även dom som inte tål syre (anaeroba).
  • Temperatur: Olika arter kräver olika temperaturer. Allt mellan 0-80 C˚.

Mikroorganismer kan avge gaser upp till 40 år efter det att de har dött.

Arter & symptom
Nedan är ofta förekommande mikrober ( mögel och bakteriar) i byggmiljön och vissa har negativ påverkan på vår hälsa.

Acremonium
Är en mögelart som förekommer i fuktiga miljöer, t.ex. källarväggar. Kan ibland vid höga halter vara sjukdomsframkallande.

Alternaria och Ulocladium
Är mögelarter som är vanliga i naturen. På människor är de kända under namnet bagarlunga eftersom Alternaria förekommer på korn. Kan ge astmatiska reaktioner.

Aspergillus
Det finns många arter av Aspergillus. Några kan angripa lungor, ögon etc. samtidigt som de ger olika astmatiska och toxiska reaktioner. Aspergillus versicolor är en mögelart som betraktas som en sjuka hus indikator.

Aureobasidium
Är en mögelart som förekommer i fuktiga miljöer t.ex. badrum. Den bildar ett stort antal sporer som kan ge lungproblem och eventuellt allergi.

Chaetomium
Är en mögelart som förekommer på cellulosahaltigt material som papper (gipsskivor), masonit, spånskivor etc. De producerar den källarluktande VOCen Geosmin och kontaminerar porösa material. Chaetomium kallas även mögelrötasvamp eftersom den orsakar rötskador och försämrar hållfastheten i materialet.

Cladosporium
Är vanlig i naturen och längst ned i kylskåpet, på tapeter, jord etc. Denna mögelart kan ge höfeber och astma samt producera toxiska ämnen.

Eurotium
Antas allmänt vara en välvillig mögelsvamp.

Exophiala
Denna mögelart förekommer i nedbrutet trä och jord. Kan ge hudproblem.

Fusarium
Producerar flera sorters mycotoxiner. Trivs i fuktiga miljöer och Fusarium kallas även vattenskada” indikator. Fusarium är en toxinframkallande organism och betraktas som en olägenhet för människors hälsa om den förekommer i inomhusmiljön.

Mucor
Är vanlig i husdamm och kan ge luftvägsallergier.

Penicillium
Är en mögelart som vanlig i inomhusluft. Det finns många arter av Penicillium och ett flertal av dessa producerar mycotoxin. Några är kända för att orsaka ”sjuka hus” -problem.

Phialophora
Förekommer i fuktiga miljöer t.ex. badrum och utomhus är den vanlig på trä med jordkontakt. Förekomst av denna mögelsvamp tyder på att det är eller har varit mycket fuktigt.

Trichoderma
Är en mögelart som växer på trä och träbaserade material, där de kan utveckla immunförsvarsnedsättande egenskaper.

Scopulariopsis
Är vanlig såväl inom- som utomhus. Den kan angripa hud och naglar på djur och människor.

Stachybotrys Chartarum
Stachybotrys chartarum är en mögelart som växer främst på platser som är mycket fuktiga med cellulosahaltiga material, till exempel tapeter eller gipsskivepapper. Ofta ses den i samband med vattenskador i byggnader.
Medan andra mögelsvampar i byggnader ofta förknippas med mera diffusa symptom som till exempel trötthet, huvudvärk eller ögontorrhet kan Stachybotrys chartarum dessutom orsaka mera akuta symptom såsom blödningar i andningsvägarna. Stachybotrys chartarum kan också orsaka reaktioner vid hudkontakt, och svampen anses ha nedsättande effekt på immunförsvaret. Stachybotrys kallas även ”vattenskadeindikator”

Wallemia
Är en mögelart som är vanlig i inomhusluft, kan ge hudproblem.

Rhodotorula
Är en jästsvamp. Samtliga jästsvampar är ett tecken på fuktig miljö.

Streptomyces
Streptomyceter är bakterier som ofta lever tillsammans med mögelsvampar och andra bakterier i angripet material. De producerar den källarluktande VOCen Geosmin och kontaminerar porösa material, även betong. Geosminlukten är svår att få bort från byggmaterialet, kläder och möbeltextilier även om det mikrobiella angreppet åtgärdas.
Förutom Geosmin har vissa streptomyceter visat sig stimulera cytokinprodution och Streptomyces griseus, som är vanligt i byggnader, producerar toxinet valinomycin.

Bacillus
Är en sporbildande bakterie med ”unken” lukt. Den överlever torra förhållanden och kan växa till om ny fukt tillförs. Den förekommer ofta i mikrobiellt skadad mineralull.

All ovanstående info kommer från laboratoriet
PK Group AB, Husläkarna.


Äkta hussvamp
Den äkta hussvampen, Serpula lacrymans, är vår mest fruktade fiende bland rötsvampar. Det beror på att den under gynnsamma omständigheter (för svampen) kan bryta ner bjälkarna inom ett stort område på mycket kort tid, och att det är komplicerat att sanera en angripen byggnad. Den som har otur kan råka ut för att hussvampen spridit sig genom flera våningar innan den upptäcks. I sammanbyggda hus kan den dessutom ha spridit sig till grannen.

För att överleva kräver S. lacrymans dessutom tillgång till kalk och vatten. Kalk kan den få från murbruk, puts, betong, gips, mineralull leca, eller andra kalkhaltiga material. Kalken används till att neutralisera pH, eftersom Serpula lacrymans utsöndrar oxalsyra. Finns det inte tillgång till kalk så dör svampen ” i sitt eget syrabad”.
Äkta hussvampen kräver relativt låg fuktighet jämfört med annan hussvamp. När fuktnivån kryper till under optimal, så slutar svampen att växa aktivt. De kan däremot ligga i dvala under något decennium utan att dö, och börjar växa igen om träets fuktkvot stiger till rätt nivå.
Serpula lacrymans kännetecknas av att det angripna träet blir lätt brunfärgat, och spricker i djupa sprickor med ca 50 mm mellanrum eller mer. På golvet kan ofta iakttas ett brunt pulver, som brukar liknas vid kanel eller kakao.

Optimal temperatur är ca + 20°C och svampen dör vid ca + 37°C.

Galleri: Äkta hussvamp


Webbyrå & Webbdesign - Argonova Systems
UAMS AB, Box 39, 746 21 Bålsta, E-post: info@uams.se   |   Site map   |   Bildgalleri
0200-77 55 77
Mögel & MögelsaneringAsbestHussvampRadon & Radonsanering
Vi är proffs på behandling av mögel, asbest och radon. Tex mögelsanering, hussvamp samt radonsanering.